2022

  • 2022,  Blogg,  Tankar

    Kissa i handfatet? En big no no

    Det har kommit till min kännedom att folk hittar in på den här bloggen efter att ha googlat ”Kissa i handfatet”. Jag vet varför, det har att göra med att jag en gång skrev ett inlägg om toalettetikett – du kan läsa inlägget här. I inlägget skrev jag att ”Jag ber er män att undvika att lägga ert kön i handfatet för att urinera. Det är så snuskigt. Flera vänner till mig har bevittnat detta live eftersom genierna i fråga dessutom glömt låsa dörren. Snusk!”

    Och jag vill egentligen en gång för alla reda ut detta. Det är alltså inte okej att kissa i handfatet. Aldrig någonsin. Eller alltså, bor du ensam och aldrig har besök – do your thing, you do you osv. Men på toaletter som även andra besöker så är detta en big no no. Jag förstår faktiskt inte ens hur man kommer på tanken? Om du ändå ska stå upp och pinka kan du väl lika gärna göra det i toaletten? Eller? Om det finns någon inbiten handfatskissare i min läsarkrets så får hen gärna förklara för mig.

    Med det sagt ska jag sätta mig och fundera på vilka inlägg jag ska skriva härnäst. Jag tror att jag ska lämna toalettbloggeriet därhän och ge mig ut på nya jaktmarker. Men det är ta mig tusan svårt att komma på vad jag ska skriva om. Många bloggar ju om vad det gör om dagarna, men de gör ju de facto saker. För mig skulle det bli ”Idag har jag gått i skogen med hunden, suttit vid datorn och jobbat och tittat på Robinson” varje dag. Inspirerande!

    Jag inser ju också nu, när jag tänker efter, att ännu fler kommer att hitta hit nu när de googlar ”Kissa i handfatet”. Men jag ser det som att jag gör samhället en tjänst genom att upplysa om vilka toalettetikettsregler som gäller. En kan inte göra allt, men alla kan göra något, som man brukar säga.

  • 2022,  Jobb,  Tankar

    Att vara en duktig flicka som säger nej

    ”Vi måste försöka hålla näsan ovanför vattenytan tills vi är i mål” sa projektledaren i ett projekt jag var med i. Problemet var att det var flera månader kvar till målgång. Och ja, jag gillar att bada året runt, men jag föredrar att själv bestämma när jag ska doppa huvudet. Problemet var också att det saknades både tid, personal och resurser för att vi skulle bottna. Jag gillar en utmaning, och ibland kan jag trolla med knäna, men den här gången blev det för mycket. Alla var megastressade, men de flesta verkade kunna hantera det. Inte jag.

    Jag tog semester och skulle vila, men kunde förstås inte släppa projektet helt, herregud jag är ju en duktig flicka. Så jag hoppade in och tog möten ändå. Då kom ångesten och stressen. Hela kroppen reagerade.

    ”Winners never quit and quitters never win”. Så står det på fräcka citattavlor på internet och i verkligheten. Jag ha aldrig sett mig själv som en vinnare, men jag har än mindre sett mig som någon som ger upp. Herregud, jag är ju en duktig flicka. Det är bara jobba hårdare, försöka mer, göra det jag ska. Jag jobbade ju inte ens heltid med detta projekt, nog borde min näsa, och kanske till och med mun, kunna hålla sig ovanför den där vattenytan.

    Semestern tog slut och jag bröt ihop. Grät och hulkade fram att jag inte orkar mer. ”Du kanske borde sluta” sa mamma. ”Varför slutar du inte?” sa min sambo. Och jag kände bara ”men om jag slutar, hur ska de andra ta sig i mål utan att drunkna?”. Men jag lyssnade på kroppen. Jag blev en quitter. Härjad av dåligt samvete berättade jag att jag inte orkar mer. ”Orkar du kanske tills vi går i mål?”, sa chefen. Jag sa nej. Det är så mycket svårare att säga nej än att säga ja. Det är så svårt att göra folk besvikna.

    Efter en månad var jag fri. Fri från ansvar, fri från krav. Men jag var så trött och skör. Jag vilade en månad. Tog bara några få uppdrag och sov 10 timmar per dygn. Jag vet inte om jag nosade på den berömda väggen. Jag vet däremot att jag fortfarande är ganska trött. Jag vet att jag insett att jag är utbytbar och att jag inte måste bära vare sig världen eller enstaka projekt på mina axlar. Jag vet också att ”att vara en duktig flicka” kan betyda att vara duktig nog att lyssna på kroppen och säga nej ibland.

  • 2022,  Blogg,  Tankar

    Angående igår…

    På tal om gårdagens inlägg måste jag bara dela med mig av LISTAN med planer jag gjorde igår när jag låg och försökte somna mellan klockan 23 och 01:30. Allt på denna lista tänkte jag att jag skulle hinna IDAG. Klockan är 10:03 och jag har hittills inte prickat av en enda grej.

    • Måla kaklet i köket
    • Måla köksön
    • Måla köksluckor
    • Gå en lång morgonpromenad och bada och dricka kaffe vid sjön
    • Applicera färgborttagning på vardagsrumsbordet
    • Baka kakor
    • Måla panel + väggar i köket

    Som ni förstår har jag en undertryckt liten målare som ligger i mitt inre och bara längtar ut. Eller så är jag bara förbaskat less på vår nedervåning som vi ännu inte hunnit måla om. Vilket det än är så vet jag (idag, när det inte är kväll och jag gör storslagna planer) att jag inte kommer att ta tag i något av detta under närmsta månaden, förmodligen inte ens under detta år.

    Vad planerade du för att hinna med igår innan du somnade?

  • 2022,  Blogg,  Tankar

    Imorgon ska jag förändra världen

    Imorgon, då ska jag förändra världen. Eller kanske inte världen, men mitt liv. Jag ska börja jogga, jag ska storstäda, jag ska ta tag i den där bloggen som vilat sen april, jag ska måla om och jag ska banne mig baka bullar också. Känner du igen dig? Du ligger i sängen och ska sova, men istället för att somna ligger du och funderar över allt du ska göra imorgon. Och allting känns möjligt, rimligt och görbart. Än sen att du inte joggat sedan i juni? Imorgon kommer du att ha kraften. Du känner det i hela kroppen. Sen kommer morgondagen…

    I kanske en månads tid har jag minst varannan kväll tänkt att jag ska skriva om det här mänskliga men också ganska enfaldiga beteendet. Var tredje kväll har jag tänkt att jag ska morgonjogga istället för att promenera. Jag har har haft en otrolig energi inför alla morgondagar som ännu inte varit. Sen har jag vaknat och varit sådär trött som man bara kan vara i oktober när höstlöven trillat av och världen går i brunskala. Jag har inte orkat ta tag i något, förutom det jag måste. Jag har inte joggat, inte bloggat, ingenting. I stället har jag bara börjat om varje kväll, tänkt att ”imorgon, imorgon kommer den där magiska energin”. Och skam den som ger sig, idag hände ju något i alla fall, jag sitter ju här och skriver.

    Men varför gör jag såhär? Och du? För du gör också såhär, eller hur? Dagdrömmer om små förändringar varje kväll för att sedan vakna upp och bli knockad av vardagen? Det sjuka är att jag tror på mig själv. När jag ligger där i sängen SER jag framför mig hur jag snörar på mig joggingskor istället för kängor på morgonen och jag känner hur LÄTT det kommer att vara att springa. Att jag inte joggat på över ett halvår, det kommer inte att göra något, jag har konditionen i mig. Och på morgonen känns det HELT omöjligt, inte en chans att jag ger mig ut och joggar. Eller att jag tar tag i något annat på den långa listan av möjligheter jag såg framför mig när jag låg tryggt i sängen kvällen innan.

    Men hörrni, imorgon förändrar vi världen. Ett litet steg i taget.

  • 2022,  Tankar

    Årstider, färger och väder – en kärlekshistoria

    Jag skulle fånga februari men månaden rann mellan mina fingrar. Sen kom mars och allt är ett enda töcken. Vad hände i mars? Var var jag? Hur mådde jag? Vad gjorde jag? Jag har ingen aning. Nu är vi mer än halvvägs in i april och jag är besatt av ljuset. Jag vet inte om det är Norrbotten som gjort mig sådan. Om mörkret gjort mig galen i ljus. Eller har jag alltid varit sådan här? Det är svårt att veta. Hur ska jag kunna veta hur jag reagerade på ljuset för ett år sedan när jag knappt vet vad jag gjorde i mars?

    Men ljuset är så ljuvligt. Det är så hoppfullt. Det vittnar om liv. Om att bättre tider kommer. Platt spaning, jag vet. Men låt mig vara platt. Jag är hellre platt som en smaskig pannkaka än djup som en mörk tjärn. Jag längtar till oändliga sommarnätter när jag tror att jag klarar mig på fyra timmars sömn. Jag längtar efter att isen lossar och jag äntligen får reda på om det går att bada i älven vid vårt hus. Jag längtar efter att cykla längs sommarvägar och se rallarrosor i dikesrenen. Jag är färdig med snö nu.

    Kanske är det närheten till naturen som gör mig besatt av den? Om inte besatt så väldigt påverkad. Det är som att årstiderna känns mer i kroppen. Som att ljuset påverkar mig mer. Som att den dagliga väderprognosen är viktigare men samtidigt helt oviktig. Snöstormar bekommer mig inte egentligen. Tvärtom. Jag tar mig an dem. Går rakt ut i blåsten och bara tar in vädret. Njuter av att få vara i väder när jag vill, oavsett vilket det är.

    Det är som att betongen i stan höll mig borta från vädret. Där var vädret grått, ljust eller mörkt. Det saknades nyanser. Såklart fanns det färg ibland. Sommarkvällar på Skinnarviksberget när Norrmälarstrand brann ikapp med himmelen. Eller höstmornar i Vinterviken när solen just gått upp. Men jag tror att mitt färgseende blev sämre i takt med att betongen kändes trängre. Luften tog slut, jag behövde komma ut och nu är jag äntligen ute.

    Klockan är 22:41. Det är måndag men det känns som söndag. Det är annandag påsk 2022 och jag tar absolut noll ansvar för det som står i det här inlägget. Det bara rann ur fingrarna, det behövde komma ut, precis som jag.

  • 2022,  Fånga februari,  Tankar

    Fånga februari: Figuren

    Jag har hakat på UnderbaraClaras utmaning att #fångafebruari. Men jag fångar inte februari varje dag, utan så ofta jag har tid och lust, som idag till exempel.

    Jag önskar att ordet figur fick mig att tänka på lustiga figurer i bjärta färger. Men det första som dyker upp i huvudet är de otaliga gånger jag hört folk säga ”jag borde inte äta ditten eller datten, jag måste ju tänka på figuren”. Jag hör det allt mer sällan sedan jag började jobba hemifrån, för det är en typisk sån jobbgrej. Det finns inget ställe där folk tänker så mycket på figuren som på olika arbetsplatser. Man ska ta trapporna istället för hissen, undvika fikabröd, cykla till jobbet, äta sallad till lunch, äta ingen lunch alls, stå upp och jobba, springa hem, leva på luft… you name it. Allt för att tankarna hela tiden kretsar kring den där jävla figuren.

    Och jag är less på alla tankar på figuren. Jag har aldrig tänkt särskilt mycket på min figur. Men så fort någon annan nämner det, så går ju onekligen mina tankar dit också. Jag menar om inte han eller hon borde äta en bulle, så borde kanske inte jag det heller? Om han eller hon tänker så mycket på sin figur så borde kanske jag göra det också? Men sen tänker jag om och tänker på mig själv som en figur. En lustig figur i en bjärt färg, kanske brandgul. Vem är jag då att missunna min bjärta filur till figur fika? Tvärtom! Jag, som figur, förtjänar all fika i världen. Och alla långpromenader och sushi-luncher och joggingrundor och soffdagar och sovmornar.

    Så låt gå då, tänk på dig själv som en figur, istället för att tänka på din figur. Och säg ja till livet.

    Vänliga hälsningar
    Figuren Fröjd – en brandgul filur i sina bästa år.

  • 2022,  Fånga februari,  Tankar,  Träning

    Fånga februari: Från morgonen

    Gillar du Underbara Clara? Du vet hon bloggerskan, eller snarare entreprenören, som bor i ett hus på landet och gör drömmigt innehåll om allt från bullbak och feminism till skidåkning? Jag tycker att hon är bra. Och extra bra just nu eftersom hon har startat en fotoutmaning för februari. Jag tar det mer som en inspiration till blogginlägg och tänker följa utmaningen de dagar andan faller på. Det kan bli alla dagar, det kan bli varannan och det kan bli enstaka. Sånt vet man aldrig med mig. Här hittar ni i alla fall Claras inlägg om saken. Första dagen lyder: från morgonen.

    Bilden däruppe är från imorse. Jag startar oftast mina mornar med en joggingrunda. Hunden följer nästan alltid med. De flesta mornar springer vi 1,6 kilometer, men när andan faller på springer vi lite längre. Sen vi flyttade till Norrbotten har vi fått lära oss att springa i riktigt kall väderlek. Imorse till exempel var det -18 grader. Då gäller det att klä sig rätt. Man kan tro att det handlar om att klä på sig så mycket som möjligt, men jag skulle snarare säga att det handlar om att klä sig så smart som möjligt. Och smart stavas oftast ull och lager på lager. Alltid ull närmast kroppen. Har du ingen sport-bh i ull? Inte jag heller. Men jag fick det otroligt smarta tipset att sätta bh:n uppepå ullunderstället. Problemet löst utan att jag behövde gå och handla.

    Jag gillar morgonen. Egentligen gillar jag den tidiga morgonen bäst. Det känns som att man lurat systemet när man går upp riktigt tidigt och har oceaner av tid innan dagen börjar. Tyvärr är jag morgontrött och snoozar ofta hela vägen från 06:00 till 07:30. Det betyder att jag sällan har mer än en och en halv timme på mig att jogga, duscha och äta frukost innan jobbdagen börjar. Då känns det inte som att jag lurat något system alls, snarare tvärtom, som att systemet lurat mig.

    Är du morgonpigg? Är du en morgonjoggare? Har du tips på hur jag ska komma upp 06:00 när klockan ringer första gången?

  • 2022,  Blogg,  Tankar

    Årets största lurmånad

    Det är måndag och vi har officiellt överlevt januari. Egentligen inte förrän imorgon, men så gott som överlevt i alla fall. I dag insåg jag att vi har en och en halv timme mindre dagsljus häruppe hos oss än vad de har nere i Stockholm. En och en halv timme är ganska mycket. Men sen insåg jag i samma veva att om några månader är vi ikapp och förbi. Då har vi solsken dygnet runt. Jag längtar dit.

    Men först ska vi ta oss igenom löjligt korta februari. En blinkning, sen kommer det att vara över. Därefter har vi mars. Årets största lurmånad. Du kanske trodde att det var april, din dumma sill, men så ligger det inte till. Mars är som en riktigt dålig kille som man går tillbaka till gång på gång trots att man vet att han inte är bra för en. Han verkar så charmig, flirtar med sina solstrålar och sina plusgrader, för att sedan slå ned en totalt med snöoväder, slask och rusk deluxe. Men om stockholmsmars är en dålig kille kanske kalixmars är en riktigt bra? Här kanske mars bjuder på solsken i snödrivor och lagom många minusgrader? Jag vet inte, jag har aldrig bott i Norrbotten i mars, så det återstår att se.

    Därefter rullar april, maj och juni på som ett enda segertåg. För att krönas av juli och augusti som är årets queens. Men vet du vad? Vi ska inte gå händelserna i förväg. För nu är vi här, nu är nu och det ska vi ta tillvara på, även om vi måste kämpa lite.

    Vilken är din favoritmånad?

  • 2022,  Blogg,  Böcker

    Böcker jag läste 2021

    Vi pratade ju om jobb igår, och om drömjobb. En gång jobbade jag i en bokhandel. Det var ett fantastiskt jobb och jag älskade att vara omgiven av böcker hela dagarna och att få tipsa kunder om riktiga guldkorn. I en alternativ framtid driver jag en liten bokhandel. Jag hjälper ung som gammal att hitta läslusten och myser omkring bland mina böcker dagarna i ända. Ekonomi och bokföring är inte ett problem, det har jag lejt ut till en expert. Åh vad mysigt!

    Jag älskar nämligen att läsa. Det har jag alltid gjort. Jag läser ofta, mycket och gärna, men det går förstås i perioder. För att hålla koll på vad jag läst och vad jag tyckt om det jag läst brukar jag lägga upp en story på instagram för varje bok. Jag lägger in en bild på boken och en mini-recension. Idag tänkte jag att vi skulle gå igenom alla böcker jag läste under 2021. Jag har en tendens att glömma fort, och vissa av böckerna skulle jag nog redan kunna läsa om utan att riskera att spoila för mig själv. Trettioen böcker blev det 2021. Nu kör vi!

    De sju systrarna av Lucinda Riley.
    Har du läst böckerna om De sju systrarna? Om inte – gör det! Om du gillar att få se dig runt i världen, om du gillar kärlekshistorier och om du gillar smäktande berättelser. Jag och min mormor gör det, så vi har läst alla böcker utom den sista. Men den ska vi läsa snart, så den kommer med på nästa års lista. Jag menar bara det faktum att jag beställde de tre kommande delarna innan jag ens läst ut första säger ju en del. Det är inte finlitteratur, det är inte smart litteratur, det är ren och skär underhållning för småtanter som jag. Sorgligt nog gick författaren Lucinda Riley bort under 2021.

    Två böcker som var sådär och en som var lite bättre.
    Jag kämpade mig igenom Maria Brobergs Bakvatten. Jag vet inte riktigt vad det var som tog emot. Ärligt talat så minns jag knappt vad den handlade om. Men det var något som inte riktigt föll mig på läppen.

    Överlevarna av Alex Schulman är den första av hans böcker som jag verkligen inte gillade. Tyckte inte alls om den och fastnade inte överhuvudtaget. Det blev en extra stor besvikelse eftersom jag verkligen gillar det han skrivit tidigare.

    Sverigevänner av Arash Sanari var en riktig bubblare som slank ner i kundkorgen under bokrean. Jag gillade den. Det är en fin och humoristisk skildring om att komma till Sverige som vuxen och om att göra det som barn, och om att försöka passa in förstås.

    Tack för dessa tre författare.
    Åh, vad ska jag säga om dessa tre kvinnor. Kanske tack bara! Tack för er! Gina Dirawis debut Paradisest ligger under mammas fötter är helt otrolig. Jag tror jag läste ut den på två dagar. Så himla bra. Och så härligt med ett rappt tempo, jag gillar när det går undan.

    För att inte tala om Annika Norlins novellsamling jag ser allt du gör. Precis som jag skrev i min mini-recension så är den precis som en påse med riktigt jävla gott godis som man aldrig vill ska ta slut. Otrolig!

    Tone Schunnessons Dagarna dagarna dagarna var också bra. Det var ingen feel good direkt, jag blev på rätt dåligt humör av den. Men det är en bra bok som jag tycker att du ska läsa.

    Fyra böcker som du kan läsa om du vill.
    Jag minns tyvärr väldigt lite av Mohlin Nyströms Det sista livet. Men jag tror att det handlade om en undercover-polis? Något med USA? Jag skulle ju kunna googla detta, men låter det istället vara ett tecken på att det är en lagom spännande bok som inte fastnade i mig.

    Jag ÄLSKADE 1793 av NIklas Natt & Dag. Jag uppskattade 1794. 1795 gav mig tyvärr inte alls samma känslor. Det kan vara för att jag inte hade de tidigare böckerna tillräckligt färskt i minnet, eller att jag inte var i rätt sinnesstämning. Eller så är den helt enkelt inte lika bra. Men såklart läsvärd. Bara att få vara i Stockholm under sent 1700-tal är ju spännande.

    Problemet med Kate Atkinsons I muséets dolda vrår är alla personer. Persongalleriet är digert och jag drabbas lätt av namndyslexi när jag läser. Det gör det svårt att hålla isär personer och hänga med. Men! Det är en rolig och annorlunda bok som är riktigt bra, så läs den för all del!

    Majgull Axelsson är alltid Majgull Axelsson. Jag har beundrat henne sedan jag läste Aprilhäxan för hundra år sedan. Jag ville kunna skriva som hon. Det vill jag fortfarande. Inställd resa till Sabarmati håller hög kvalitet och är lagom spännande och mysig (om jag minns rätt).

    Tre böcker som fick mig att gråta.
    Där kräftorna sjunger var väl förra årets stora snackis? Eller var det kanske 2020? Hur som helst så levde den upp till hajpen. Jag gillade den väldigt mycket och tycker att alla ska läsa den.

    Vad hjärtat aldrig glömmer var en sån där bok som bara slank ner i kundkorgen när jag e-handlade böcker. Kanske för att komma upp i fraktfritt. Bra nedslunket i alla fall för den var riktigt bra. En gråtig, ganska amerikansk bok som påminner lite om Jojo Moyes böcker.

    Frida Boisens bok – oj! Riktigt stark. Jag ser fram emot att läsa hennes nästa som handlar om pappan.

    Tre böcker som knappt fastnade.

    Jag var tvungen att googla Moratorium för att komma ihåg vad den handlade om. Då blev jag påmind om att den faktiskt är bra.

    Offer 55 är också bra, eller åtminstone helt okej. Jag minns egentligen bara brottstycken.

    Ödesmark är också bra. Men lite seg. Den har inte det tempo som jag uppskattar.

    Norrlands-bonanza.

    Nattavaara tyckte jag jättemycket om. Det gedigna persongalleriet till trots. Jag tror dock inte jag uppskattat den lika mycket om jag inte flyttat upp till Norrbotten. Det ger något att känna igen sig i där boken utspelar sig.

    Rotvälta utspelar sig i Kramfors-trakten och jag läste den när jag var i krokarna. Återigen: det finns något i att läsa böcker där man känner igen sig. Sjukt spännande är den också.

    Det verkar vara ett återkommande tema att jag har problem med att det är för många namn i böcker. Det ligger nog mer hos mig än hos författarna. Vargasommar är en spännande bok, det är det.

    Tre otippade.
    Berättelsen om Alice Hart golvade mig lite. Jag hade noll koll på vad det var för bok och det brukar vara ett vinnande koncept. Då kan boken bara överraska. Och det gjorde Holly Ringland med denna. Läs den vettja, om inte annat för att få åka till Australien ett slag.

    Simon och ekarna ska man väl ha läst? Eller? Jag kände mig lite dum av den. Jag är nog inte tillräckligt smart. Men jag gillar den.

    Någon som du är ren och skär amerikansk feel good. Bara mysigt nästan hela tiden.

    Och så deckarna.
    Jag fastnade för Emelie Schepps böcker under 2020. Jag gillar att huvudkaraktären inte är som alla andra. Men efter fem böcker blev jag mätt. Och skrev att hon inte direkt är Kepler.

    Dock är Keplers senaste bok kass? Alltså spännande, ja. Men sånt jävla hafsverk. Inte alls som de tidigare.

    Det var de 31 böckerna jag läste under 2021. Har du läst någon av dem? Vad tycker du? Blir du sugen på att läsa någon av dem? Har du ett skitbra boktips till mig? Kommentera vettja!

  • 2022,  Jobb,  Tankar

    Driva eget företag, frilansa eller konsulta

    Ska vi prata jobb? Bara litegrann, utan att det blir tråkigt. Vi ska ju prata om mitt jobb, och det är ju kul. Ditt jobb är säkert också kul. Jag hoppas det i alla fall. Annars tycker jag att du ska säga upp dig. I regel tycker jag att folk säger upp sig för lite. Och gör slut för lite. Livet är för kort för att gå runt och ha tråkigt och vara missnöjd. Ja ja, jag vet att det kan finnas praktiska skäl att stanna kvar på både jobb och i relationer. Men ibland tror jag att vi krampaktigt håller fast i de där praktiska skälen för att slippa fatta stora beslut. Det blir som livbojar som egentligen kväver oss i stället för att rädda oss. Nåväl, lätt för mig att säga som är glad och nöjd med både mitt jobb och min relation.

    För dig som inte vet så driver jag ett eget företag, fast jag brukar säga att jag frilansar, och ibland kallar jag mig konsult. Det är väl egentligen olika ord för samma sak. Det beror på hur viktig jag vill låta. Jag känner mig sällan som en viktigpetter, så jag brukar oftast säga att jag frilansar som copywriter och skribent. Jag skriver alltså. Mest reklamtexter. Men också nyhetsbrev, artiklar och ”content” som det kallas nu för tiden. Jag föredrar ordet innehåll, det är ju samma sak. Förutom att skriva konsultar jag som projektledare åt en marknadsavdelning för ett stort företag. Jag hjälper dem att hålla i massor av trådar för olika projekt och ser till att saker blir gjorda. Det är inget jag är utbildad till, men något det har visat sig att jag är ganska bra på, om jag får lov att vara blygsam. Jag är visserligen inte utbildad till att skriva reklamtexter heller – tvärtom. Jag pluggade journalistik på högskolan. Men det blev ingen journalist av mig, det blev en reklamskribent istället. Eller copywriter, som det heter. Jag vet ärligt talat inte riktigt hur vitt begreppet copywriter är, det finns nog lika många definitioner som det finns företag som har en copywriter anlitad.

    Det roligaste med att frilansa är att jag får chans att jobba för olika företag. Vilket gör att jag lär mig otroligt mycket om otroligt mycket. Till exempel vet jag väldigt mycket om luftrenare, radiostyrda bilar, altanbygge, husdjursfoder och receptfria läkemedel. Det är inga ämnen jag pluggat på om ifall det inte vore för mitt jobb. Och det tycker jag är kul, att plötsligt sitter jag här och kan saker som jag aldrig kunnat annars. Det var det om mitt jobb. Alltid roade jag någon. Nu vill jag veta: vad jobbar du med? Trivs du? Vad är ditt drömjobb?

    Jag gillar mitt jobb, men om jag ska byta så har jag listat mina drömjobb här.