Blogg

  • 2023,  Blogg

    En historia om ett uppbrott

    ”Det är inte du, det är jag”. Hur många gånger har man inte sagt det och i hemlighet tänkt: ”Det är visst du din jävla idiot!” Så var det mellan dig och mig. Det var bara du hela tiden. Du svek mig när jag behövde dig som mest. Och när jag trodde att allt var bra, så visade det sig att problem mullrade under ytan. Problem som du aldrig kunde lösa på egen hand. Problem som landade i mitt knä – i min plånbok.

    Som den där gången när vi just träffats och du gjort dig fin. Visst, du var väldigt stängd, det var inte helt lätt att komma innanför ditt skal. Men sådant går att se förbi. Och visst, du hade skrutit i annonsen om hur snabb och funktionell du var. Men vem är jag att döma? Och så kommer det fram att du inte bara hade en, utan två skruvar lösa? Hur skulle jag gå vidare efter det? Jo, jag tog professionell hjälp såklart. Och du kom tillbaka och sa att nu, nu är allting bra.

    Men du ljög. När sommaren kom var du alldeles febrig. Jag kunde inte vara nära dig utan att svetten rann. Det hjälpte lite när du öppnade upp för att vädra, men det var inte optimalt. Och så kom vintern – då visade du din iskalla insida. Inte en känsla fanns där. Bara kyla. Och där någonstans kände jag nej. Det är inte mig det är fel på, det är dig. Du försökte bromsa mig, men det gick inte längre.

    Så, jag gjorde det enda rätta: jag satte mig för att komponera en Blocket-annons. En annons som jag sedan aldrig behövde lägga ut. Du blev adopterad, kan man säga. Eller ja, såld jävligt billigt.

    Så gick det till, när jag gjorde slut med en Volkswagen Golf.

  • 2023,  Blogg,  Tankar

    Du ska älska din kropp, i brist därpå…

    Du ska älska din kropp. I brist därpå acceptera din kropp. I brist därpå stå ut med din kropp. I brist därpå ogilla din kropp. Och i brist därpå hata din kropp.

    Företag, influencers och kreti & pleti älskar att säga åt mig att älska min kropp. Och det gör jag enklast genom att köpa rätt kläder, rätt smink, rätt rakhyvel, gå på rätt gym, motionera på rätt sätt, äta rätt mat, dricka rätt dryck och ligga på rätt sätt.

    Samhället är utseendefixerat. Folk älskar sin kropp, fast med filter. Folk accepterar sin kropp när den är rakad, sminkad och fixad. Folk står ut med sin kropp när den har blekta tänder och botox i varje liten härlig skrattrynka. Folk ogillar sin kropp när den är som den är. Folk hatar sin kropp när den egentligen bara är. Den bara finns.

    ”Vad skön du är som vågar vara ful” säger folk till oss osminkade tanter på 35 som inte ids klämma in oss i Kim Kardashians tighta kroppsstrumpor eller sminka oss med femtioelva produkter varje morgon.

    Det är omöjligt att bara vara. Att bara ha en kropp, ett ansikte och en tandrad som är. Vad ska jag känna inför det? Det är bra att ha. Utan en kropp är jag bara ett svävande huvud. Eller ja, död. Utan en tandrad är det svårt att äta. Men jag kan alltid dricka smoothies. Utan en spegel eller en kamera vet jag inte hur min kropp ser ut. Bara hur den känns. Utan internet skulle jag aldrig jämföra min kropp, som jag bara investerat promenader och ost i, med kroppar som fått investeringar på hundratusentals kronor i form av botox, operationer och serum.

    Med det sagt föredrar jag ändå promenader och ost. Om jag kommer över hundratusentals kronor tar jag hellre ut min kropp för att se världen, än lägger pengarna i min kropp för världen att se. Om du förstår vad jag menar?

  • 2023,  Blogg,  Tankar,  Uncategorized

    Börja kort, tänk stort och ta plats

    Börja kort. Så säger de som vet. Långa meningar dödar din text. Jag älskar långa meningar. Och korta. Jag vet att det bästa är att variera. Att varva långt med kort. Det blir skönare för dig som läser. Lättare. Det blir som en melodi förstår du. Som musik.

    Tänk stort. Så säger de med visioner. De som vill framåt. Ingenting är omöjligt och du, ja just du, kan bli precis vad du vill. Ingenting kan stoppa dig. Förutom du själv förstås. Dina tillkortakommanden och ditt dåliga självförtroende. Din brist på kapital. Det finns så mycket som kan stoppa dig. Det finns så mycket som stoppar dig just nu. Och det är okej. Ibland är det bättre att tänka litet. Börja smått. Det hjälper inte att tänka stort om du inte har mat på bordet, eller hur?

    Ta plats. Så säger de till oss. Vi tjejer. Vi småföretagare. Vi som gömmer oss i hörnen. Vi ska ta plats. Men inte för mycket plats. Gud nåde dig om du är för högljudd eller för tjock. Samma regler gäller inte då. Men vi ska ta plats. Annars är det vårt fel att vi inte kan bli precis vad vi vill. Du ska inte följa strömmen. Men du ska göra precis som alla andra. Här är fem tips på hur du blir stor på sociala medier: dansa till en låt som en miljon andra redan dansat till, mima till ett ljud som två miljoner andra redan mimat till, dela ett hundklipp som tvåhundratusen redan skrattat åt, gör absolut ingenting som ingen annan redan gjort, gör precis som alla andra. Och så går det på. Vi blir matade av samma skit dag ut och dag in. Tills det kommer någon som tar plats, som tänker stort och som börjar kort. Som fångar in oss. Som är sin egen. Som gör något helt annat. Kontentan? Sköt dig själv och skit i andra. Eller… Sköt om dig själv och snacka inte skit om andra. Eller… Sköt om dig själv så som du skulle sköta om andra. Eller… Lyssna inte så jävla mycket på vad fåntrattar på internet dillar om.

  • Blogg,  Från arkivet

    Saker jag undrat på Twitter

    Inlägg från torsdag, den 20 februari 2020, kl.12:43

    Idag tänkte jag att vi skulle avhandla olika saker jag frågat mig på Twitter genom åren. Eftersom jag har en ytterst begränsad följarskara på Twitter kanske ni kan ge mig fler och bättre svar än jag fick där. Märk väl att jag var som mest aktiv för 6-7 år sedan.

    Januari 2012:

    ”Får man gå och sova klockan åtta?”
    Det enkla svaret är förstås: Nej, MAN får inte gå och sova klockan åtta, men DU får givetvis.

    Januari 2012:

    ”Ska vi prata om att Så ska det låta inte riktigt är vad det en gång var?”
    Egentligen tror jag inte att vi behöver prata om det. Men frågan ÄR fortfarande relevant.

    Kommentar från nutiden: finns ens Så ska det låta längre? Eller har det gått i graven?

    Februari 2012:

    ”Vad är bäst? Pulvervåfflor eller såna man gör själv från scratch? Svara NU!”
    Ingen svarade. Men det är väl såna man gör själv va? Eller? Har kanske gjort våfflor en eller två gånger sedan 2012.

    Kommentar från nutiden: jag har hört att man ska ha vichyvatten i smeten för bästa fras, sant eller falskt? Finns ens vichyvatten fortfarande? Är det samma sak som ramlösa? Jag vet inte.

    Mars 2012:

    ”Finns det något värre än att få häng på strumpbyxorna och smidigt försöka dra upp dem i offentlig miljö?”
    Nej, det finns inget värre. Men man kan ju också köpa strumpbyxor som passar.

    Februari 2013:

    ”Har tusen ångestsniglar som kryper i min kropp. Ligger i soffan och gnyr. Hur gör man för att få sitt drömjobb? Och vad är mitt drömjobb?”
    Jag har svaret nu! Mitt drömjobb är att vara frilansande skribent. Vad är ditt?

    Januari 2014:

    ”Den stora frågan jag alltid ställer mig, tackar Linda Lindorff bara ja till tv-program där hon får ha gummistövlar?”
    Jag undrar verkligen detta fortfarande. Nu gör hon väl även Wild Kids? Typiskt gummistövelprogram.

    Oktober 2014:

    ”Ärligt talat. Folk som kollar de analoga tidtabellerna på t-banan?”
    De människorna finns inte längre va?

    Januari 2019:

    ”Tänker på alla som brukade vika skjortor av gamla tjugolappen så att gåsens hals blev en slips. Vad gör de nu när Astrid Lindgren tagit över?”
    Undrar fortfarande detta. Vilket blev deras nya partytrick?

    Kommentar från nutiden: Jenny Grinde, jag vet att du läser, och jag vet att du var en av de få jag känner som kunde vika skjortan av tjugolappen. Har du kommit på ett nytt partytrick? Eller går du alltid runt med en gammal tjuga i fickan? <3

  • 2022,  Blogg,  Tankar

    Kissa i handfatet? En big no no

    Det har kommit till min kännedom att folk hittar in på den här bloggen efter att ha googlat ”Kissa i handfatet”. Jag vet varför, det har att göra med att jag en gång skrev ett inlägg om toalettetikett – du kan läsa inlägget här. I inlägget skrev jag att ”Jag ber er män att undvika att lägga ert kön i handfatet för att urinera. Det är så snuskigt. Flera vänner till mig har bevittnat detta live eftersom genierna i fråga dessutom glömt låsa dörren. Snusk!”

    Och jag vill egentligen en gång för alla reda ut detta. Det är alltså inte okej att kissa i handfatet. Aldrig någonsin. Eller alltså, bor du ensam och aldrig har besök – do your thing, you do you osv. Men på toaletter som även andra besöker så är detta en big no no. Jag förstår faktiskt inte ens hur man kommer på tanken? Om du ändå ska stå upp och pinka kan du väl lika gärna göra det i toaletten? Eller? Om det finns någon inbiten handfatskissare i min läsarkrets så får hen gärna förklara för mig.

    Med det sagt ska jag sätta mig och fundera på vilka inlägg jag ska skriva härnäst. Jag tror att jag ska lämna toalettbloggeriet därhän och ge mig ut på nya jaktmarker. Men det är ta mig tusan svårt att komma på vad jag ska skriva om. Många bloggar ju om vad det gör om dagarna, men de gör ju de facto saker. För mig skulle det bli ”Idag har jag gått i skogen med hunden, suttit vid datorn och jobbat och tittat på Robinson” varje dag. Inspirerande!

    Jag inser ju också nu, när jag tänker efter, att ännu fler kommer att hitta hit nu när de googlar ”Kissa i handfatet”. Men jag ser det som att jag gör samhället en tjänst genom att upplysa om vilka toalettetikettsregler som gäller. En kan inte göra allt, men alla kan göra något, som man brukar säga.

  • 2022,  Blogg,  Tankar

    Angående igår…

    På tal om gårdagens inlägg måste jag bara dela med mig av LISTAN med planer jag gjorde igår när jag låg och försökte somna mellan klockan 23 och 01:30. Allt på denna lista tänkte jag att jag skulle hinna IDAG. Klockan är 10:03 och jag har hittills inte prickat av en enda grej.

    • Måla kaklet i köket
    • Måla köksön
    • Måla köksluckor
    • Gå en lång morgonpromenad och bada och dricka kaffe vid sjön
    • Applicera färgborttagning på vardagsrumsbordet
    • Baka kakor
    • Måla panel + väggar i köket

    Som ni förstår har jag en undertryckt liten målare som ligger i mitt inre och bara längtar ut. Eller så är jag bara förbaskat less på vår nedervåning som vi ännu inte hunnit måla om. Vilket det än är så vet jag (idag, när det inte är kväll och jag gör storslagna planer) att jag inte kommer att ta tag i något av detta under närmsta månaden, förmodligen inte ens under detta år.

    Vad planerade du för att hinna med igår innan du somnade?

  • 2022,  Blogg,  Tankar

    Imorgon ska jag förändra världen

    Imorgon, då ska jag förändra världen. Eller kanske inte världen, men mitt liv. Jag ska börja jogga, jag ska storstäda, jag ska ta tag i den där bloggen som vilat sen april, jag ska måla om och jag ska banne mig baka bullar också. Känner du igen dig? Du ligger i sängen och ska sova, men istället för att somna ligger du och funderar över allt du ska göra imorgon. Och allting känns möjligt, rimligt och görbart. Än sen att du inte joggat sedan i juni? Imorgon kommer du att ha kraften. Du känner det i hela kroppen. Sen kommer morgondagen…

    I kanske en månads tid har jag minst varannan kväll tänkt att jag ska skriva om det här mänskliga men också ganska enfaldiga beteendet. Var tredje kväll har jag tänkt att jag ska morgonjogga istället för att promenera. Jag har har haft en otrolig energi inför alla morgondagar som ännu inte varit. Sen har jag vaknat och varit sådär trött som man bara kan vara i oktober när höstlöven trillat av och världen går i brunskala. Jag har inte orkat ta tag i något, förutom det jag måste. Jag har inte joggat, inte bloggat, ingenting. I stället har jag bara börjat om varje kväll, tänkt att ”imorgon, imorgon kommer den där magiska energin”. Och skam den som ger sig, idag hände ju något i alla fall, jag sitter ju här och skriver.

    Men varför gör jag såhär? Och du? För du gör också såhär, eller hur? Dagdrömmer om små förändringar varje kväll för att sedan vakna upp och bli knockad av vardagen? Det sjuka är att jag tror på mig själv. När jag ligger där i sängen SER jag framför mig hur jag snörar på mig joggingskor istället för kängor på morgonen och jag känner hur LÄTT det kommer att vara att springa. Att jag inte joggat på över ett halvår, det kommer inte att göra något, jag har konditionen i mig. Och på morgonen känns det HELT omöjligt, inte en chans att jag ger mig ut och joggar. Eller att jag tar tag i något annat på den långa listan av möjligheter jag såg framför mig när jag låg tryggt i sängen kvällen innan.

    Men hörrni, imorgon förändrar vi världen. Ett litet steg i taget.

  • 2022,  Blogg,  Tankar

    Årets största lurmånad

    Det är måndag och vi har officiellt överlevt januari. Egentligen inte förrän imorgon, men så gott som överlevt i alla fall. I dag insåg jag att vi har en och en halv timme mindre dagsljus häruppe hos oss än vad de har nere i Stockholm. En och en halv timme är ganska mycket. Men sen insåg jag i samma veva att om några månader är vi ikapp och förbi. Då har vi solsken dygnet runt. Jag längtar dit.

    Men först ska vi ta oss igenom löjligt korta februari. En blinkning, sen kommer det att vara över. Därefter har vi mars. Årets största lurmånad. Du kanske trodde att det var april, din dumma sill, men så ligger det inte till. Mars är som en riktigt dålig kille som man går tillbaka till gång på gång trots att man vet att han inte är bra för en. Han verkar så charmig, flirtar med sina solstrålar och sina plusgrader, för att sedan slå ned en totalt med snöoväder, slask och rusk deluxe. Men om stockholmsmars är en dålig kille kanske kalixmars är en riktigt bra? Här kanske mars bjuder på solsken i snödrivor och lagom många minusgrader? Jag vet inte, jag har aldrig bott i Norrbotten i mars, så det återstår att se.

    Därefter rullar april, maj och juni på som ett enda segertåg. För att krönas av juli och augusti som är årets queens. Men vet du vad? Vi ska inte gå händelserna i förväg. För nu är vi här, nu är nu och det ska vi ta tillvara på, även om vi måste kämpa lite.

    Vilken är din favoritmånad?

  • Blogg,  Från arkivet

    Ur arkivet: Har du kräsna barn? Lugn det löser sig.

    Inlägg från fredag, den 22 februari 2019, kl: 00:22.

    Jag heter Matilda, jag är 30 år gammal och idag åt jag stekt ägg för första gången i mitt liv. Jag skojar inte ens. Det är helt sant. Jag var nämligen ett så kallat kräset barn (och senare även kräsen tonåring och kräsen vuxen). Jag åt ungefär ingenting. Mina bröder brukar reta mig och säga att jag bara ville ha köttbullar och makaroner. Det är inte helt sant. Jag gillade även korv med bröd och blodpudding. Men sen fanns det matvaror som absolut inte passade Fröken Fröjd, till exempel:

    – Pizza

    – Pommes frites

    – Ost

    – Grönsaker (förutom gurka)

    – Frukt (fruktstunderna på lekis var ett helvete, men min arma moder löste det med yoggi)

    – Chips

    – Ägg

    – Och så vidare, och så vidare…

    Min mamma lurade i mig morötter genom att baka morotsbröd och riva ner morot i köttfärssås (som jag faktiskt åt). När jag var tonåring försökte hon muta mig, om jag började äta morötter eller äpplen skulle jag få en ny mobiltelefon. Och ni må tro att jag försökte. Jag kämpade som ett djur för att få ner dessa åbäken till ”naturens godis” i strupen, men det bara kväljdes. Så jag fick nöja mig med gammal mobiltelefon och gamla vanor. Pizza, chips och pommes lärde jag mig förstås att äta. Såklart. Jag är ju ingen barbar. Och även ost på sikt. När jag blev nästan-vuxen och 20-nånting kom jag underfund med att vissa grönsaker även var helt okej, typ paprika, grönsallad och lök.

    Men skam den som ger sig, det går att lära gamla hundar sitta. Sommaren 2017 var jag på Kreta och lärde mig äta tomat. Jag varken dog eller kväljdes. Och efter det har det bara fortsatt, som ett enda långt segertåg. Äggröra, pocherade ägg och morötter. Bara sedan jag fyllde 30 har jag lärt mig uppskatta både senap, broccoli och uppenbarligen stekt ägg. Och OLIVER! Ej att förglömma. Satan vad gott det är. Alla dessa oliver jag gått genom livet och aldrig ätit. Min tid är nu!

    Sen finns förstås en lista över saker jag varken kan eller vill lära mig att äta. Den är kort men helt rimligt:

    – Banan

    Så, ni med kräsna barn. Håll ut! De lär sig vid 30.

    Notering från nutiden: jag äter fortfarande inte banan, inte under några som helst omständigheter. Banan är djävulens påfund.

  • 2022,  Blogg,  Böcker

    Böcker jag läste 2021

    Vi pratade ju om jobb igår, och om drömjobb. En gång jobbade jag i en bokhandel. Det var ett fantastiskt jobb och jag älskade att vara omgiven av böcker hela dagarna och att få tipsa kunder om riktiga guldkorn. I en alternativ framtid driver jag en liten bokhandel. Jag hjälper ung som gammal att hitta läslusten och myser omkring bland mina böcker dagarna i ända. Ekonomi och bokföring är inte ett problem, det har jag lejt ut till en expert. Åh vad mysigt!

    Jag älskar nämligen att läsa. Det har jag alltid gjort. Jag läser ofta, mycket och gärna, men det går förstås i perioder. För att hålla koll på vad jag läst och vad jag tyckt om det jag läst brukar jag lägga upp en story på instagram för varje bok. Jag lägger in en bild på boken och en mini-recension. Idag tänkte jag att vi skulle gå igenom alla böcker jag läste under 2021. Jag har en tendens att glömma fort, och vissa av böckerna skulle jag nog redan kunna läsa om utan att riskera att spoila för mig själv. Trettioen böcker blev det 2021. Nu kör vi!

    De sju systrarna av Lucinda Riley.
    Har du läst böckerna om De sju systrarna? Om inte – gör det! Om du gillar att få se dig runt i världen, om du gillar kärlekshistorier och om du gillar smäktande berättelser. Jag och min mormor gör det, så vi har läst alla böcker utom den sista. Men den ska vi läsa snart, så den kommer med på nästa års lista. Jag menar bara det faktum att jag beställde de tre kommande delarna innan jag ens läst ut första säger ju en del. Det är inte finlitteratur, det är inte smart litteratur, det är ren och skär underhållning för småtanter som jag. Sorgligt nog gick författaren Lucinda Riley bort under 2021.

    Två böcker som var sådär och en som var lite bättre.
    Jag kämpade mig igenom Maria Brobergs Bakvatten. Jag vet inte riktigt vad det var som tog emot. Ärligt talat så minns jag knappt vad den handlade om. Men det var något som inte riktigt föll mig på läppen.

    Överlevarna av Alex Schulman är den första av hans böcker som jag verkligen inte gillade. Tyckte inte alls om den och fastnade inte överhuvudtaget. Det blev en extra stor besvikelse eftersom jag verkligen gillar det han skrivit tidigare.

    Sverigevänner av Arash Sanari var en riktig bubblare som slank ner i kundkorgen under bokrean. Jag gillade den. Det är en fin och humoristisk skildring om att komma till Sverige som vuxen och om att göra det som barn, och om att försöka passa in förstås.

    Tack för dessa tre författare.
    Åh, vad ska jag säga om dessa tre kvinnor. Kanske tack bara! Tack för er! Gina Dirawis debut Paradisest ligger under mammas fötter är helt otrolig. Jag tror jag läste ut den på två dagar. Så himla bra. Och så härligt med ett rappt tempo, jag gillar när det går undan.

    För att inte tala om Annika Norlins novellsamling jag ser allt du gör. Precis som jag skrev i min mini-recension så är den precis som en påse med riktigt jävla gott godis som man aldrig vill ska ta slut. Otrolig!

    Tone Schunnessons Dagarna dagarna dagarna var också bra. Det var ingen feel good direkt, jag blev på rätt dåligt humör av den. Men det är en bra bok som jag tycker att du ska läsa.

    Fyra böcker som du kan läsa om du vill.
    Jag minns tyvärr väldigt lite av Mohlin Nyströms Det sista livet. Men jag tror att det handlade om en undercover-polis? Något med USA? Jag skulle ju kunna googla detta, men låter det istället vara ett tecken på att det är en lagom spännande bok som inte fastnade i mig.

    Jag ÄLSKADE 1793 av NIklas Natt & Dag. Jag uppskattade 1794. 1795 gav mig tyvärr inte alls samma känslor. Det kan vara för att jag inte hade de tidigare böckerna tillräckligt färskt i minnet, eller att jag inte var i rätt sinnesstämning. Eller så är den helt enkelt inte lika bra. Men såklart läsvärd. Bara att få vara i Stockholm under sent 1700-tal är ju spännande.

    Problemet med Kate Atkinsons I muséets dolda vrår är alla personer. Persongalleriet är digert och jag drabbas lätt av namndyslexi när jag läser. Det gör det svårt att hålla isär personer och hänga med. Men! Det är en rolig och annorlunda bok som är riktigt bra, så läs den för all del!

    Majgull Axelsson är alltid Majgull Axelsson. Jag har beundrat henne sedan jag läste Aprilhäxan för hundra år sedan. Jag ville kunna skriva som hon. Det vill jag fortfarande. Inställd resa till Sabarmati håller hög kvalitet och är lagom spännande och mysig (om jag minns rätt).

    Tre böcker som fick mig att gråta.
    Där kräftorna sjunger var väl förra årets stora snackis? Eller var det kanske 2020? Hur som helst så levde den upp till hajpen. Jag gillade den väldigt mycket och tycker att alla ska läsa den.

    Vad hjärtat aldrig glömmer var en sån där bok som bara slank ner i kundkorgen när jag e-handlade böcker. Kanske för att komma upp i fraktfritt. Bra nedslunket i alla fall för den var riktigt bra. En gråtig, ganska amerikansk bok som påminner lite om Jojo Moyes böcker.

    Frida Boisens bok – oj! Riktigt stark. Jag ser fram emot att läsa hennes nästa som handlar om pappan.

    Tre böcker som knappt fastnade.

    Jag var tvungen att googla Moratorium för att komma ihåg vad den handlade om. Då blev jag påmind om att den faktiskt är bra.

    Offer 55 är också bra, eller åtminstone helt okej. Jag minns egentligen bara brottstycken.

    Ödesmark är också bra. Men lite seg. Den har inte det tempo som jag uppskattar.

    Norrlands-bonanza.

    Nattavaara tyckte jag jättemycket om. Det gedigna persongalleriet till trots. Jag tror dock inte jag uppskattat den lika mycket om jag inte flyttat upp till Norrbotten. Det ger något att känna igen sig i där boken utspelar sig.

    Rotvälta utspelar sig i Kramfors-trakten och jag läste den när jag var i krokarna. Återigen: det finns något i att läsa böcker där man känner igen sig. Sjukt spännande är den också.

    Det verkar vara ett återkommande tema att jag har problem med att det är för många namn i böcker. Det ligger nog mer hos mig än hos författarna. Vargasommar är en spännande bok, det är det.

    Tre otippade.
    Berättelsen om Alice Hart golvade mig lite. Jag hade noll koll på vad det var för bok och det brukar vara ett vinnande koncept. Då kan boken bara överraska. Och det gjorde Holly Ringland med denna. Läs den vettja, om inte annat för att få åka till Australien ett slag.

    Simon och ekarna ska man väl ha läst? Eller? Jag kände mig lite dum av den. Jag är nog inte tillräckligt smart. Men jag gillar den.

    Någon som du är ren och skär amerikansk feel good. Bara mysigt nästan hela tiden.

    Och så deckarna.
    Jag fastnade för Emelie Schepps böcker under 2020. Jag gillar att huvudkaraktären inte är som alla andra. Men efter fem böcker blev jag mätt. Och skrev att hon inte direkt är Kepler.

    Dock är Keplers senaste bok kass? Alltså spännande, ja. Men sånt jävla hafsverk. Inte alls som de tidigare.

    Det var de 31 böckerna jag läste under 2021. Har du läst någon av dem? Vad tycker du? Blir du sugen på att läsa någon av dem? Har du ett skitbra boktips till mig? Kommentera vettja!