Ett kapitel ur en bok som inte finns

Förra året var, som alla vet, ett särskilt år. På grund av ett visst virus så hade jag lite dåligt med jobb under våren. För att få dagarna att gå bestämde jag mig för att börja skriva en bok. Och med börja menar jag verkligen bara börja. Det blev nämligen bara ett väldigt kort kapitel. Ett kapitel diskbänksrealism. Jag tänkte att du skulle få läsa. Varsågod.

Kapitel 1

Om att bli rik på kalsonger

2020-10-02 Fredag 15:52

Om hon fått en krona varje gång hon plockat upp Petters jävla kalsonger från badrumsgolvet så skulle hon vara miljonär. Eller? Amanda börjar räkna efter. En kalsong om dagen i fyra år. Trehundrasextiofem gånger fyra. Det är knappt 2000 kronor? Hon tar upp telefonen, öppnar miniräknaren och slår in talet. Ettusenfyrahundrasextio. Inte ens 1500 spänn. Hon suckar. Högt. Hon plockar upp de svarta boxershortsen från golvet och tar i farten upp en blöt handduk som hon hänger upp på badkarskanten. Om hon fått en krona även för de blöta handdukarna skulle hon åtminstone ha nästan 3000 kronor. Långt i från miljonär, men ändå en halv hyra.

Från vardagsrummet hör hon Petters röst:

– Yes, we can possibly install that application but it will take a while and you wont be able to work during that time, säger han på sin värmländska svengelska.

Amanda suckar. Högt. Igen. Hon minns tillbaka till för ett år sedan, då Petter fortfarande satt på kontor och arbetade och hon kunde skrota runt hemma ensam och jobba när hon ville, städa när hon ville och framför allt: sova middag när hon ville. Sedan covid19-pandemin svepte över världen är ingenting och allt sig likt. Inte nog med att det är restriktioner kring hur man ska bete sig på affären, på restauranger och i kollektivtrafiken så uppmanas dessutom alla som kan att jobba hemifrån. Och givetvis är konsultfirman som Petter jobbar för så modern och i framkant att samtliga medarbetare ska jobba hemifrån så länge myndigheterna rekommenderar det. Myndigheterna har rekommenderat det i nio månader nu. För Amanda betyder inte rekommendationerna någon större skillnad, hon har jobbat hemifrån de senaste två åren och rör sig sällan utanför Hägersten där hon bor ihop med Petter. Petter ja. Det är ju han som är problemet. Att han är hemma hela tiden. Att han har sina högljudda möten i vardagsrummet. Och att han inte kan plocka upp sina jävla kalsonger från badrumsgolvet.

Hon går ut från badrummet, slänger kalsongerna i tvättkorgen i farten och går in i vardagsrummet. Där snubblar hon på dammsugaren.

– MEN FÖR I HELVETE! skriker hon.

Petter rycker till. Håller upp ett finger framför munnen och pekar på sitt headset. Han mimar att han har möte. Som om hon skulle ha missat det. Han har malt på i över en timme nu. Amanda sätter sig i soffan. Skickar ett sms till sin bästa kompis Sofie:

”Påminn mig igen, varför är vi ihop med män?”

Hon får svar nästan direkt:

”Jag återkommer när jag har ett bra svar. Vad har han gjort nu?”

Amanda:

”Egentligen inget nytt, han plockar aldrig upp sina kalsonger, han skulle dammsuga för en vecka sedan och det enda han lyckats med är att ställa dammsugaren mitt i vardagsrummet, han pratar dålig engelska och kan inte ens hänga upp en jävla handduk när han duschat. Och jag orkar inte ens ta upp det med honom för vi har bråkat om det hundra gånger och det slutar alltid med att det är jag som har överreagerat och ställer för höga krav. HUR KAN DET VARA FÖR HÖGA KRAV ATT TYCKA ATT EN VUXEN MAN SKA KUNNA LÄRA SIG GRUNDLÄGGANDE HYGIEN!?”

Sofie:

”Ah, den gamla vanliga… Men du, det är fredag. Gå och köp en flaska vin och en påse chips. Jag kan tyvärr inte bjuda hit dig, Johans föräldrar kommer ikväll…”

Amanda slänger ifrån sig telefonen i soffan. Fan också! Hon orkar verkligen inte bråka ikväll, men hur ska hon kunna låta bli? Särskilt om hon dricker vin, då kan hon aldrig hålla klaffen. Hon hör Petter avsluta sitt möte. Han snurrar runt på kontorsstolen och tittar på henne med en blick som gör henne vansinnig.

– Måste du skrika och föra oväsen när du vet att jag har möte? säger han.

– Måste du ställa dammsugaren mitt i vardagsrummet så att jag snubblar på den!? svarar Amanda.

– Ja men den står ju där för att jag lovat att dammsuga, nu har jag ju kommit en bit på vägen i alla fall.

Han ger Amanda en blick, försöker se gullig ut. Hon kokar inombords.

– Jag BAD dig dammsuga i MÅNDAGS. Det är FREDAG idag och i en rimlig jävla värld skulle väl du, eftersom du är en vuxen människa, ha dammsugit för länge sen, utan att jag behöver be dig, men NEJ, Petter behöver instruktioner och vill ha en klapp på huvudet för att han tagit FRAM dammsugaren! Jag blir tokig!!!

Petter öppnar munnen som för att säga något. Amanda suckar högt för tredje gången denna halvtimme, plockar upp sin telefon ur soffan och stormar ut ur lägenheten.

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.