-
Årstider, färger och väder – en kärlekshistoria
Jag skulle fånga februari men månaden rann mellan mina fingrar. Sen kom mars och allt är ett enda töcken. Vad hände i mars? Var var jag? Hur mådde jag? Vad gjorde jag? Jag har ingen aning. Nu är vi mer än halvvägs in i april och jag är besatt av ljuset. Jag vet inte om det är Norrbotten som gjort mig sådan. Om mörkret gjort mig galen i ljus. Eller har jag alltid varit sådan här? Det är svårt att veta. Hur ska jag kunna veta hur jag reagerade på ljuset för ett år sedan när jag knappt vet vad jag gjorde i mars?
Men ljuset är så ljuvligt. Det är så hoppfullt. Det vittnar om liv. Om att bättre tider kommer. Platt spaning, jag vet. Men låt mig vara platt. Jag är hellre platt som en smaskig pannkaka än djup som en mörk tjärn. Jag längtar till oändliga sommarnätter när jag tror att jag klarar mig på fyra timmars sömn. Jag längtar efter att isen lossar och jag äntligen får reda på om det går att bada i älven vid vårt hus. Jag längtar efter att cykla längs sommarvägar och se rallarrosor i dikesrenen. Jag är färdig med snö nu.
Kanske är det närheten till naturen som gör mig besatt av den? Om inte besatt så väldigt påverkad. Det är som att årstiderna känns mer i kroppen. Som att ljuset påverkar mig mer. Som att den dagliga väderprognosen är viktigare men samtidigt helt oviktig. Snöstormar bekommer mig inte egentligen. Tvärtom. Jag tar mig an dem. Går rakt ut i blåsten och bara tar in vädret. Njuter av att få vara i väder när jag vill, oavsett vilket det är.
Det är som att betongen i stan höll mig borta från vädret. Där var vädret grått, ljust eller mörkt. Det saknades nyanser. Såklart fanns det färg ibland. Sommarkvällar på Skinnarviksberget när Norrmälarstrand brann ikapp med himmelen. Eller höstmornar i Vinterviken när solen just gått upp. Men jag tror att mitt färgseende blev sämre i takt med att betongen kändes trängre. Luften tog slut, jag behövde komma ut och nu är jag äntligen ute.
Klockan är 22:41. Det är måndag men det känns som söndag. Det är annandag påsk 2022 och jag tar absolut noll ansvar för det som står i det här inlägget. Det bara rann ur fingrarna, det behövde komma ut, precis som jag.
-
En dikt om att köpa hus
Packa kartong
allt på en gång
Lagfart och pantbrev
jag trodde de drev
Amortering och ränta
någon måste skämta
Köpa hus skulle vara kul
inte bara pappersstrul
Packa kartong
allt på en gång
Packade du kaffeburken?
Jag behöver morgonslurken
Har vi bokat transport?
Ska vi bära allt dit bort?
Tänk på älvens svall
Ljuva dagar komma skall
Tänk på alldeles egen veranda
Tänk när vi äntligen får landa
Men först packa kartong
allt på en gång -
Vi har köpt hus!
Vi har köpt hus. Utan att provbo. Förra måndagen var vi på visning. I måndags skrev vi kontrakt. Det kändes rätt i magen. Vi har hittat vårt hem, vår borg. Jag vågar inte tro att det är sant än. Det finns fortfarande saker som kan gå åt helvete. På tisdag ska huset besiktas, tänk om herr besiktningsman hittar både mögel och fukt? Tänk om det bor råttor i skorstenen eller grävlingar under golvet. Tänk om taket rasar in. Ja, ni vet. Katastroftankar är sällan logiska.
I den bästa av världar är huset i toppskick, vi slantar upp vad vi ska betala och får tillträde den 16 december. Huset då? Nej men det är bara ett supergulligt litet hus precis vid Kalixälven. Och när jag skriver precis vid så menar jag PRECIS VID Kalixälven. Det är alltså älvtomt. Jag kommer att kunna sitta i vårt uterum och spana ut över älven samtidigt som jag sippar på en kopp kaffe och kanske eldar lite i kaminen.
När arbetsdagen är slut kanske jag tänder en bastu och sätter mig i värmen och ser ut över älven. Eftersom bastun har fönster ut mot älven. Och om jag får riktig feeling kanske jag värmer upp badtunnan som är nedsänkt i altanen. När jag får besök installerar jag kanske gästerna i sovstugan och om jag ska hamra på något så tar jag väl en sväng ut i snickarboden.
Ja, du hör ju själv, det är för bra för att vara sant. Det finns inte en chans i hela helvetet att jag ska få bo så fint. Men jag ber dig, håll tummar och tår för att besiktningen går vägen och för att mina katastroftankar inte slår in. För jag vill verkligen fira jul i vårt lilla hus vid älven.
Så, hur gör man nu då? Hur äger man sitt eget boende? Jag har hyrt mina bostäder sedan jag flyttade hemifrån 2007. Jag får alltså måla i vilken färg jag vill? Halleluja!
